Videocracy, inte den bästa dokumentären jag sett...

Jag var på bio för några dagar sedan och såg filmen Videocracy, eller Video Crazy som mannen före mig i biljettkön sa. Jag bet mig i läppen lite granna för att det inte skulle märkas att jag fnissade till, väl medveten om att jag betedde mig som en oskön snobb. Trots denna medvetenhet tänkte jag vidare att om man, som han, inte ser nyansen i titeln så måste det ju vara så att han går miste om viktiga poänger.

Videocracy är en dokumentärfilm som ämnar visa vad som präglar och styr det italienska TV-klimatet. Titeln vittnar om en kritisk granskning av hur vi påverkas av vad vi ser och hur det i sin tur påverkar vårt samhälle. (Den förförståelsen kan ju INTE mannen framför mig i biljettkön haft.)Tyvärr visar sig vittnet inte vara helt pålitligt.

Jag, och de flesta andra i biosalen, vet att Silvio Berlusconi är en ytterst tvivelaktig figur. Det behöver vi inte katastrofmusik och nakna bröst i 90 minuter för att förstå. När jag går ut ur biosalen känner jag förolämpad. Jag förklarar livfullt för min biovän hur upprörd jag är och hur onyanserat det var. Jag frågar upprört om han tror att filmskaparen är korkad, för det är den enda rimliga förklaringen jag ser till detta effektsökeri. Han kanske tror att vi måste bli skrivna på näsan så till den grad för att förstå, för att han själv inte är helt snabb i pallet, så tänker jag.

Nej, några viktiga poänger gick han minsann inte miste om, mannen framför mig. Och kanske är Video Crazy ett bättre namn trots allt. Jag kan bara konstatera att jag sett massor med dokumentärer som är bättre. Som Titanic t.ex. Den var riktigt bra.

/Ninni